Vad gör du på rasten?

18 feb 2026

Som vi alla vet är det bra att ta raster under arbetsdagen, oavsett arbetsform eller som student. Vi behöver återkommande stunder av energitillförsel och vila för att kunna fortsätta må bra och kunna leverera goda resultat. Sagt och gjort, de flesta av oss ser till att klämma in pauser i det vi gör, oavsett om de ligger på schema eller tas spontant mellan olika möten. Om vi tänker organisatoriskt är det ledningens ansvar att se till att personal får ut sina raster och att det, vid behov, finns ett fungerande schema för hur detta efterföljs. Gud så tråkigt och stelt det låter när man får ner det på pränt så där. Mekaniskt på något vis. Vad som skulle vara ännu mer mekaniskt skulle vara om det dessutom var någon som sa till dig vad du ska ägna rasten åt, eller hur? Då är det ju inte rast per definition kanske?

Rast är ledig tid – jag gör vad jag själv vill

Det är nu snart 20 år sedan som surf på mobilen blev självklart för gemene man och därav sakta delvis började förändra de privata och sociala landskapen. Inte minst på våra arbetsplatser. Är du ”tillräckligt” gammal för att minnas hur en fikarast såg ut innan mobilen växte ut som en kroppsdel på dig och dina kollegor? Jag minns det tydligt själv när jag på min dåvarande arbetsplats började märka att det blev färre och färre samtal runt fikaborden. Fler och fler kollegor satt plötsligt försjunkna i något fiffigt spel, social media eller allmänt scrollande istället för att lära känna varandras ”utanför-jobbet-jag”. I en relativt tidig protest mot det som jag upplevde som social kidnappning, och med en smula humor som vapen, tog jag mig friheten att skylta upp en mobilfri zon vid det möblemang som stod närmast fönstren i vårt personalrum. Därefter satte jag upp en mobilzonsskylt vid det möblemang som var beläget längre in i lokalen med mindre ljus. Mindre ljus uppskattas väl ofta i samband med skärmanvändning tänkte jag. Reaktionerna lät inte vänta på sig. ”Jag måste väl få sitta var jag vill” eller ”Gud så skönt att någon mer än jag reagerar mot de där samtalsdödarna” osv. Ingen har fel och ingen har rätt, men många känner igen sig. Vad jag med säkerhet kan säga är att telefonerna har brett ut sig rejält sedan den där lilla markeringen i ett personalrum på en låg och mellanstadieskola i Haninge kommun för snart 17 år sedan.

Nu kan man komma in i ett knäpptyst personalrum där folk har spridit ut sig på ett sätt som mest liknar en successiv påfyllnad av resenärer i den svenska kommunaltrafiken eller i väntrummet på en vårdcentral. Det vill säga en i taget i varje säte så långt ifrån varandra som möjligt innan platserna bredvid varandra tillslut tas i anspråk som sista utväg. Samtliga med sin telefon i handen. Nu är det givetvis inte så överallt men jag ser det väldigt ofta. Vågar man prata med en kollega då när det känns knäpptyst i resten av rummet. Hur gör du för att slå dig ner och starta ett samtal på fikarasten på bilden här nedan? Kanske är risken stor att även du tar fram telefonen, för annars känner man sig dum kanske och tänker ”jag kan ju inte bara sitta här”? Men det kan du! Din hjärna skulle uppskatta det.

Vad gör hjärnan om du ger den riktig rast?

Vi människor är sociala varelser. Evolutionen har satsat på att vi kommer att komma längst i vår utvecklingen om hjärnan är förprogrammerad att premiera samarbete och social förståelse. Den sociala hjärnan gör detta på olika sätt. Det kanske mest häpnadsväckande sättet kanske är att när/om den får en chans till vila så är det just de sociala nätverken i hjärnan som slår på. Hjärnans ”lediga tid” är alltså forskad på och på några tiondels sekunder slås de sociala nätverket på för att analysera sociala relationer, förbereda oss för nästa interaktion och därmed tuffa på mot våra 10.000 timmar av slutgiltig social expertis. Men vad händer om vi låter skärmarna fylla alla våra naturliga pauser? Du väntar på bussen, du ska ta din 15 minuters rast på jobbet eller du sitter i väntrummet hos tandläkaren och istället för att låta tankarna flyga och processa dagen och det som återstår så faller du för lockelsen av omedelbar behovstillfredsställelse och fyller luckan i dagen med mer mobiltid. Vi ger inte plats åt det som evolutionen satsat på att använda tomrummen till. Hjärnans sociala nätverk får stå åt sidan igen och vi blir i värsta fall försvagade i vår relationella förmåga.

Varför är detta intressant att relatera till personalrummet då?

Jo, av flera olika skäl. För det första mår vi bättre när vi skapar goda relationer på arbetsplatsen. Det sänker stressnivån och ökar trivseln och känslan av trygghet. Det finns ofta samband mellan trivsel på arbetsplatsen och antalet sjukskrivningar t.ex. Det finns studier som menar att företag där de anställda känner att de har minst en nära vän på arbetet har högre produktivitet, fler nöjda kunder/brukare och högre vinst. Hjärnan behöver pauser från det analytiska tänkandet som ofta är en huvudingrediens i mångas arbete. Om den här pausen inte blir en riktig paus utan fylls av intryck från en skärm för att processa får vi aldrig chansen att låta det sociala nätverket i hjärnan slås på och motioneras. Det analytiska nätverket och det social står nämligen i kontrast mot varandra och har svårt att arbeta parallellt enligt flera undersökningar. Använd rätt nätverk vid rätt tillfälle med andra ord! De kanske inte opererar samtidigt men de är starkt beroende av varandra för att utvecklas och därmed maximera din egen och din omgivnings potential.

Vilken av de två bilderna i det här blogginlägget stämmer bäst på ert personalrum och vilken önskar du att det vore? Hur ska ni göra på er arbetsplats för att uppmuntra varandra till samtal och interaktion under rasterna framöver och därmed värdesätta fördelarna i att lära känna varandra mer på djupet? På Kurator.nu har vi en purfärsk föreläsning om vår sociala hjärna och hur vi kan använda teorierna om detta för att nå längre i samarbete, välmående och produktivitet på våra arbetsplatser.

Våga vara den som lägger ner telefonen och startar ett icke arbetsrelaterat samtal om… ja, vad som helst 🙂